burninginside.blogg.se

Jag har aldrig varit den personen som sett självmord som en väg ut ifrån den situation jag sitter i, där allt äter upp inifrån, tills du bara är ett tomt skal. Jag ser det som en billig och svag väg att ta för jag har aldrig varit den som har gett upp, ge upp finns inte i mitt ordförråd. 

Men ändå så finns tanken som efterföljs av den där känslan där. Känslan om bilen krånglar oavsiktligt ellr inte, hur skulle det kännas? Hur skulle det kännas att bli påkörd, av den lilla bilen eller den stora lastbilen och allt där i mellan. Skulle det göra ont eller skulle smärtan det medför just för en stund vara ett sätt och lätta på trycket? Trycket av känslor som spänner på insidan men som inte får komma ut, känslor är en svaghet, jag är inte svag. Och även om jag skulle vara kan jag inte va, för vem ska vara stark för de andra för oavsett om du vill eller inte så är du inte själv.